SvenskaSV
DanskSvenskaNorskEnglish
Logga in
Vetenskaplig bakgrund

Struktur först – belöning om ni vill

Konfetti och medaljer är roliga att visa upp, men de är inte kärnan i Ollie. Kärnan är en förutsägbar dag i bilder, som barnet själv kan följa. Här kan du läsa vad forskningen säger, och varför ni själva bestämmer hur mycket belöning det ska finnas – och om det ska finnas någon.

Senast uppdaterad 29 september 2026

Kort sagt

  • Strukturen är det bärande. Visuella scheman är en av de bäst dokumenterade formerna av stöd för barn med autism – och de hjälper många andra barn att få överblick över och komma ihåg dagen.
  • Medaljer är ett aktivt val. De är avstängda tills ni själva väljer dem, eftersom belöning kan ta bort lusten från vissa barn.
  • Firandet kan skruvas upp och ner – från stor fest till en stilla bock. Stilarna Vuxen och Lugn börjar helt utan.
  • Målet är att barnet klarar mer själv – med färre påminnelser från de vuxna.
  • Ni känner ert barn bäst. Nästan allt kan anpassas för varje barn och ändras i takt med att barnet utvecklas.

En förutsägbar dag i bilder

För många barn är det svårt att veta vad som ska hända och när. Det kan skapa oro, konflikter och många frågor – särskilt i övergångarna från en sak till nästa. Ett visuellt schema gör dagen synlig: Barnet kan se vad som händer nu, vad som kommer sedan och när det är slut.

Visuellt stöd är en av de bäst dokumenterade metoderna för barn med autism. Den stora amerikanska genomgången av forskningen från National Clearinghouse on Autism Evidence and Practice räknar den som evidensbaserad praxis1. Visuella scheman kan göra barn mer självständiga och minska utmanande beteende2,3 – också i de svåra övergångarna4. I dansk specialpedagogik är tankesättet känt från strukturerad pedagogik, som bland annat bygger på TEACCH5.

Förutsägbarhet betyder mycket, eftersom ovisshet är en stor källa till ångest hos många barn med autism6. Men alla barn har nytta av att veta vad som ska hända. Forskningen om familjers vardag pekar på att fasta rutiner hänger samman med barns välmående och hälsa7.

Så gör vi i Ollie

  • Bilder i ordning. Stora piktogram, och nästa uppgift är markerad.
  • Rätt rutin vid rätt tidpunkt. På morgonen visas morgonrutinen, på kvällen godnattrutinen – helt av sig själv.
  • Kom ihåg i dag. Tandläkare, lekdejt och annat som är annorlunda i dag står överst, så att barnet kan förbereda sig.
  • Egna foton. Vissa barn känner lättare igen ett foto av sin egen tandborste än en teckning8.
  • Uppläsning och text. Barnet kan förstå schemat, även innan det kan läsa.

Hjälp där uppgiften ska lösas

Många barn – och särskilt barn med ADHD – har svårt att hålla flera saker i huvudet, komma ihåg nästa steg och komma igång. Det handlar om de exekutiva funktionerna: arbetsminne, impulskontroll och förmågan att växla från en sak till en annan9. Det är inte en fråga om vilja.

Därför rekommenderar ADHD-forskaren Russell Barkley att flytta hjälpen ut ur huvudet och till den plats och den tidpunkt där uppgiften ska lösas10. En plan som barnet kan se minns åt barnet – så att de vuxna inte behöver göra det.

Så gör vi i Ollie

  • En i taget. Visningen visar bara nästa uppgift, stort och tydligt – för barn som blir överväldigade av en hel lista.
  • Följduppgifter. När barnet har bockat av badet frågar appen om handduken också är upphängd – precis där det är lätt att glömma. Svarar barnet “Inte än” blir det en egen uppgift direkt efter.
  • Håll skärmen tänd. Planen försvinner inte mitt i morgonrutinen, och skärmen släcks igen när rutinen är klar.
  • Extra uppgift i dag. Ska något särskilt hända, kommer det med i schemat – utan att den fasta rutinen ändras.

Belöning – och varför den är ett tillval

Konfetti och medaljer kan se ut som det viktigaste i Ollie. Det är det inte, och det är ett medvetet val.

Belöning kan ta bort lusten

Motivationsforskningen har i 50 år visat att belöning kan tränga undan den lust som kommer inifrån. I ett klassiskt försök blev förskolebarn lovade en belöning för att rita. Efteråt ritade de mindre på eget initiativ än barn som inte hade fått något – och än barn som hade blivit överraskade med en belöning11. En genomgång av 128 försök bekräftade mönstret och fann att det är starkast hos barn12. Inom ekonomi kallas det motivation crowding: Den yttre belöningen tränger undan den inre motivationen13.

Men det är inte hela historien

Andra forskare har visat att belöning inte alltid skadar14, och för vissa barn – till exempel många barn med autism – är systematisk förstärkning en väldokumenterad metod1. Belöning tränger framför allt undan den lust som redan finns. Och det finns inte mycket lust att tränga undan när det gäller tandborstning eller att packa skolväskan.

Vid den sortens uppgifter är målet inte att barnet ska älska dem. Målet är att barnet efter hand förstår varför de är viktiga och gör dem för att det känns meningsfullt – även när ingen belönar det. Självbestämmandeteorin kallar det internalisering15.

Det avgörande är hur belöningen upplevs

Om belöningen upplevs som styrning – “du får bara något om …” – kan den ta bort lusten. Om den upplevs som ett tecken på att man kan något, kan den ge mer lust12,16. Beröm fungerar bäst när det är uppriktigt, inte jämför barnet med andra och visar att målet går att nå16.

Så gör vi i Ollie

  • Medaljer är avstängda tills ni väljer dem. I introguiden och under Barn kan ni läsa om fördelar och nackdelar och välja för varje barn.
  • Firandet kan skruvas upp och ned – från stor fest till en stilla bock – och ljuden kan stängas av.
  • Framsteg utan pris. Barnet kan alltid se hur långt det har kommit i dag. Det är information – inte betalning.
  • Beröm för insatsen. Appen berömmer det barnet gör – “Bra jobbat!” och “Du fortsatte tills allt var klart!” – inte vem barnet är16.
  • Ingen jämförelse. Barnet ser bara sitt eget schema, aldrig syskons.
  • Inga minuspoäng. Det dras aldrig av något. Trycker barnet fel kan avbockningen ångras, och en medalj som tjänades in av misstag försvinner igen.

Ni bestämmer hur mycket som händer

  1. Bara bockarEn bock och ett kort meddelande.Vuxen och Lugn
  2. Liten festLite konfetti och korta firanden.Ung
  3. Stor festKonfetti vid varje bock och stora firanden.Lekfull
  4. + MedaljerFör uppgifter, perfekta dagar och dagar i rad.Alltid ett val

Märkena visar var varje stil börjar. Firande, konfetti och ljud kan ändras för varje barn.

Ett bra ställe att börja

Är ni osäkra, börja utan medaljer och med lite firande. Använder ni belöning för att få igång en ny vana, skruva ner igen när vanan sitter – från stor fest till liten fest till bara bocken. Och prata med barnet om varför uppgiften är viktig. Det är det som får vanan att hålla när konfettin är borta.

Tecken på att det är dags att skruva ner: Barnet frågar “vad får jag?”, gör bara uppgifterna för medaljernas skull eller blir ledset när en rad av dagar i följd bryts.

Barnet gör det själv

Barn mår och lär sig bäst när de upplever att de har inflytande, att de kan något och att de hör till. Det är kärnan i självbestämmandeteorin15. När föräldrar stöttar barnets självständighet i stället för att kontrollera, hänger det samman med att barnet blir bättre på att styra sig själv17,18, och även små val kan öka lusten till en uppgift19.

Ett visuellt schema flyttar också påminnelserna bort från de vuxna. När schemat visar vad som kommer härnäst behöver den vuxna inte säga det – och morgonen blir mindre en rad besked och mer något barnet själv klarar. Det är just syftet med visuella scheman: att barnet blir mindre beroende av de vuxnas påminnelser20.

Så gör vi i Ollie

  • Barnet bockar av själv. Det är barnets schema – inte en kontrollista för de vuxna.
  • Barnet kan välja ordningen. Om ni stänger av ”Visa ordning” väljer barnet själv vad det tar först. Ordningen är en hjälp, inte ett krav.
  • Barnets egen plan. Välj figur, färger och bakgrund tillsammans med barnet – eller använd ett foto som barnet själv har valt.

Samma struktur – anpassad efter barnet

Inga barn är likadana, och det som hjälper ett barn kan bli för mycket för ett annat. Därför är nästan allt i Ollie något ni väljer för varje barn.

Många barn med autism reagerar starkare på ljud, ljus och rörelse än andra barn21. För dem finns stilen Lugn: inga animationer eller konfetti, dämpade färger, mjuka ljud och en uppgift i taget. Större barn och unga behöver en plan som inte känns barnslig. Stilarna Ung och Vuxen ger samma struktur i ett mer vuxet uttryck.

Bra stöd är som en byggnadsställning: Det ska passa det barnet kan just nu och tas bort lite i taget när barnet kan mer22. Ett schema som börjar med stora bilder och uppläsning kan senare bli en checklista med text – och vissa uppgifter kan helt försvinna från schemat, eftersom barnet klarar dem själv.

Stilen Lekfull: stora, färgglada bildkort med nummer, och nästa uppgift är markerad
Lekfull
Stilen Lugn: en uppgift i taget i dämpade färger
Lugn
Samma morgonrutin i två stilar.

På papper, när det passar bättre

Alla situationer passar inte för en skärm. Därför kan ni skriva ut dagens eller hela veckans plan med samma piktogram, färger och text som barnet känner igen från appen – till kylskåpet, till mor- och farföräldrarna eller till skolan och förskolan. Barnet bockar av med en penna.

När barnet möter samma bilder och samma struktur hemma och ute blir schemat lättare att känna igen och använda. Och vissa barn mår helt enkelt bäst utan en skärm.

Pappret har heller inga medaljer. I stilarna Lekfull och Lugn finns en stjärna vid varje rutin, som barnet kan färglägga när rutinen är klar – ett stilla firande som barnet själv står för.

Almas dag utskriven på papper: rutinerna med piktogram och kryssrutor, där morgonrutinen är avbockad med blyerts och stjärnan är färglagd

Inställningarna – och när de hjälper

Här är de viktigaste inställningarna, och när de kan hjälpa. De väljs för varje barn, och ni kan alltid ändra dem igen. Vi arbetar löpande med att lägga till mer kunskap till varje enskild inställning.

Struktur och överblick

Stil

Lekfull, Ung, Vuxen eller Lugn. Stilen är en utgångspunkt för text, visning, firande och ljud – allt kan finjusteras efteråt.

Visning

Kort ger stora bilder för de minsta. Lista ger överblick över många uppgifter. En i taget hjälper barn som blir överväldigade av en hel lista.

Visa ordning

Numrerar uppgifterna och visar nästa. Stäng av det när barnet mår bra av att själv välja vad det tar först.

Visa text

Text under bilderna stöttar barnet som håller på att lära sig läsa. Stäng av det för de minsta, som bara använder bilder.

Uppläsning

Appen läser upp uppgifterna i tre tempon. Det långsamma tempot ger mer tid att förstå.

Piktogram och foton

Färgglada emojis, ritade motiv, pedagogiska AAC-symboler eller era egna foton. Välj det som barnet lättast känner igen.

Text

Fem typsnitt, bland annat det läsvänliga Atkinson Hyperlegible, där bokstäverna är svåra att blanda ihop.

Håll skärmen tänd

Skärmen släcks inte mitt i en rutin, så att barnet inte tappar planen ur sikte.

Motivation

Firande

Stor fest, liten fest eller ingen. Använd mer firande när en ny vana ska komma igång, och skruva ned när den sitter.

Ljud

Glada, mjuka eller retro ljud – eller inga. Mjuka ljud passar barn som är känsliga för ljud.

Medaljer

Avstängda tills ni väljer dem. Läs om fördelar och nackdelar under Belöning.

Vardagen

Följduppgifter

En liten sak som är lätt att glömma efteråt, t.ex. “Häng upp handduken” efter badet. Appen frågar precis när barnet har bockat av uppgiften.

Extra uppgift i dag

Något särskilt för en dag, utan att rutinen ändras. Barnet kan se det i schemat i stället för att bli överraskat.

Kom ihåg idag

Påminnelser visas högst upp på rätt dag, så att barnet kan förbereda sig på det som är annorlunda.

Veckoschema och särskilda dagar

Ett schema för vardagar, ett annat för helgen – och ett annat schema eller ledig dag när det är lov.

Skriv ut

Dagens eller veckans schema på papper med samma piktogram och kryssrutor – till kylskåpet, skolan eller mor- och farföräldrarna.

Professionaliteten bakom Ollie

Ollie har utvecklats tillsammans med Lærke, som är cand.psych. och har flera års erfarenhet från PPR (Pædagogisk Psykologisk Rådgivning). Valen i appen – t.ex. att medaljer är ett tillval – har gjorts med den professionaliteten i ryggen och med forskningen på den här sidan.

Ollie är ett verktyg i vardagen och ersätter inte professionell hjälp. Om du är orolig för ditt barns mående eller utveckling, prata med er läkare, barnavårdscentralen, barnets förskola eller skola eller PPR i er kommun.

Har du frågor, erfarenheter eller idéer om vad vi ska skriva mer om? Skriv till oss på [email protected].

Vill ni prova? Introguiden sätter upp barnets första dagsschema på fem minuter – och frågar om barnet ska få medaljer.

Kom igång – gratis

Källor

  1. Steinbrenner, J. R., Hume, K., Odom, S. L. m.fl. (2020). Evidence-Based Practices for Children, Youth, and Young Adults with Autism. FPG Child Development Institute, University of North Carolina. fpg.unc.edu
  2. Knight, V., Sartini, E. & Spriggs, A. D. (2015). Evaluating visual activity schedules as evidence-based practice for individuals with autism spectrum disorders. Journal of Autism and Developmental Disorders, 45(1), 157–178. doi.org/10.1007/s10803-014-2201-z
  3. Lequia, J., Machalicek, W. & Rispoli, M. J. (2012). Effects of activity schedules on challenging behavior exhibited in children with autism spectrum disorders: A systematic review. Research in Autism Spectrum Disorders, 6(1), 480–492. doi.org/10.1016/j.rasd.2011.07.008
  4. Dettmer, S., Simpson, R. L., Myles, B. S. & Ganz, J. B. (2000). The use of visual supports to facilitate transitions of students with autism. Focus on Autism and Other Developmental Disabilities, 15(3), 163–169. doi.org/10.1177/108835760001500307
  5. Mesibov, G. B., Shea, V. & Schopler, E. (2004). The TEACCH Approach to Autism Spectrum Disorders. Springer. doi.org/10.1007/978-0-306-48647-0
  6. Boulter, C., Freeston, M., South, M. & Rodgers, J. (2014). Intolerance of uncertainty as a framework for understanding anxiety in children and adolescents with autism spectrum disorders. Journal of Autism and Developmental Disorders, 44(6), 1391–1402. doi.org/10.1007/s10803-013-2001-x
  7. Fiese, B. H., Tomcho, T. J., Douglas, M., Josephs, K., Poltrock, S. & Baker, T. (2002). A review of 50 years of research on naturally occurring family routines and rituals: Cause for celebration? Journal of Family Psychology, 16(4), 381–390. doi.org/10.1037/0893-3200.16.4.381
  8. Mirenda, P. & Locke, P. A. (1989). A comparison of symbol transparency in nonspeaking persons with intellectual disabilities. Journal of Speech and Hearing Disorders, 54(2), 131–140. doi.org/10.1044/jshd.5402.131
  9. Diamond, A. (2013). Executive functions. Annual Review of Psychology, 64, 135–168. doi.org/10.1146/annurev-psych-113011-143750
  10. Barkley, R. A. (1997). Behavioral inhibition, sustained attention, and executive functions: Constructing a unifying theory of ADHD. Psychological Bulletin, 121(1), 65–94. doi.org/10.1037/0033-2909.121.1.65
  11. Lepper, M. R., Greene, D. & Nisbett, R. E. (1973). Undermining children's intrinsic interest with extrinsic reward: A test of the “overjustification” hypothesis. Journal of Personality and Social Psychology, 28(1), 129–137. doi.org/10.1037/h0035519
  12. Deci, E. L., Koestner, R. & Ryan, R. M. (1999). A meta-analytic review of experiments examining the effects of extrinsic rewards on intrinsic motivation. Psychological Bulletin, 125(6), 627–668. doi.org/10.1037/0033-2909.125.6.627
  13. Frey, B. S. & Jegen, R. (2001). Motivation crowding theory. Journal of Economic Surveys, 15(5), 589–611. doi.org/10.1111/1467-6419.00150
  14. Cameron, J. & Pierce, W. D. (1994). Reinforcement, reward, and intrinsic motivation: A meta-analysis. Review of Educational Research, 64(3), 363–423. doi.org/10.3102/00346543064003363
  15. Ryan, R. M. & Deci, E. L. (2000). Self-determination theory and the facilitation of intrinsic motivation, social development, and well-being. American Psychologist, 55(1), 68–78. doi.org/10.1037/0003-066X.55.1.68
  16. Henderlong, J. & Lepper, M. R. (2002). The effects of praise on children's intrinsic motivation: A review and synthesis. Psychological Bulletin, 128(5), 774–795. doi.org/10.1037/0033-2909.128.5.774
  17. Grolnick, W. S. & Ryan, R. M. (1989). Parent styles associated with children's self-regulation and competence in school. Journal of Educational Psychology, 81(2), 143–154. doi.org/10.1037/0022-0663.81.2.143
  18. Joussemet, M., Landry, R. & Koestner, R. (2008). A self-determination theory perspective on parenting. Canadian Psychology, 49(3), 194–200. doi.org/10.1037/a0012754
  19. Patall, E. A., Cooper, H. & Robinson, J. C. (2008). The effects of choice on intrinsic motivation and related outcomes: A meta-analysis of research findings. Psychological Bulletin, 134(2), 270–300. doi.org/10.1037/0033-2909.134.2.270
  20. McClannahan, L. E. & Krantz, P. J. (2010). Activity Schedules for Children with Autism: Teaching Independent Behavior (2. udg.). Woodbine House.
  21. Ben-Sasson, A., Hen, L., Fluss, R., Cermak, S. A., Engel-Yeger, B. & Gal, E. (2009). A meta-analysis of sensory modulation symptoms in individuals with autism spectrum disorders. Journal of Autism and Developmental Disorders, 39(1), 1–11. doi.org/10.1007/s10803-008-0593-3
  22. Wood, D., Bruner, J. S. & Ross, G. (1976). The role of tutoring in problem solving. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 17(2), 89–100. doi.org/10.1111/j.1469-7610.1976.tb00381.x